Dejtingprofilen

Det här med dejtingprofiler. Det är en djungel av bra och dåliga presentationer av människor. Sidor man gärna framhäver eller råkar plocka fram av misstag.

Ska man hiva fram sin bästa bild, tagen i suddigt motljus, där man polerar ett snyggt retrobord man kommit över på loppis, sin fylligaste blogg-pose där man blinkar lite förföriskt över ett glas champagne?
Eller helt enkelt köra på brutal ärlighet, skitighetens créme de la créme, när man med bakisfrisyren och mjukisbrallan städar ur sopskåpet en söndagsångest-morgon?

Det är svårt att vara helt ärlig på bild, för ärligheten fastnar inte alltid som man vill. Den likgiltiga blicken på en föreläsning, stessrynkan i pannan när man för tredje gången fastnar i rödljus på samma gata, den gapande munnen när man lägger på mascaran en trött tisdagsmorgon, den ofixade feta morgonluggen dagen efter... Nej.

Man fixar en lagom ärlig bild, där man i bästa fall ser lite naturlig ut.
-Här är jag, söt och nyvaken, sminkat fram den osminkade looken och trassligt hår.
-Här går jag i ett härligt naturreservat med stora stövlar, dyr halsduk och naturligt fladdrande hår!
-Här är jag solbränd och nybadad med en pipa och en tokig hatt på en strand i Rio de Janeiro/Valfri-stad-utanför-Europa
-Här är jag spontan och busar med min systerson med svällande triceps i en naturlig och lekfull vinkel...